Thg-Utflykter

I'm a paragraph. Click here to add your own text and edit me. It’s easy. Just click “Edit Text” or double click me to add your own content and make changes to the font. Feel free to drag and drop me anywhere you like on your page. I’m a great place for you to tell a story and let your users know a little more about you.

Istidsspår

 

Den senaste istiden tog slut för ca 10 000 år sedan. Då var i stort hela norden och alperna täckta av ett flera kilometer tjockt islager. Det är inte för inte som naturen påverkades av detta tunga islager som trycker på landmassan. För 11 000 år sedan försvann istäcket från Stockholmstrakten. Men marken var nedpressad av isen, långt under havet. I Tyrestareservatet låg marken på 40 meters djup.

 

Typiska spår ifrån istiden är rundhällar och flyttblock. Glaciärer är ett annat viktigt spår ifrån denna svunna tid.

 

 

Rundhällar är som en långsträckt bergkulle som har släpats av inlandsisen i isens rörelseriktning.

Rundhällarna bildades då inlandsisens tryck sänkte smältpunkten på isen i bottnen. Den ena sidan är slät och den andra oregelbunden och uppsprucken. Den släta sidan har varit vänd mot rörelseriktningen och slipats av isen, medan den andra, brantstupande sidan har varit vänd från rörelseriktningen. På läsidan har isen plockat med sig bergbitar som har brutits loss.

 

Ännu tydligare istidsspår är isräfflor som kan synas på den släta sidan. Den skrovliga sidan har blivit skrovlig därför att smältvatten har frusit och därefter frostsprängt berget. De har bildats då fastfruset grus har repat mot stenen. De är vanliga i Skandinavien.

 

 

Ett flyttblock är en stor sten som har transporteras av en glaciär eller av inlandsisen, eller långa vägar på ett isberg. När isen sedan smälte hamnade blocket kvar där isen smälte, eller så har den agerat ”passagerare” på ett isberg och förflyttats långa sträckor från ursprungsberget. De finns i hela Skandinavien, norra Tyskland, Nederländerna och i alperna. Även i norra Nordamerika förekommer de.

De är olika stora, alltifrån någon meter i diameter till det 15 meter höga och 35 meter långa botsmarksblocket, vilket väger uppskattningsvis 25000 ton. Folktron säger att jättar kastade dessa block så att de hamnade på en hög höjd, därför kallades de ”jättekast”.  Granit och gnejs är de vanligaste bergarterna i svenska flyttblock.

 

 

Rullstensåsar är ett annat tydligt spår av istiden. De syns i landskapet som en lång ”korv”. Alltså som en lång kulle som framträder. De kan vara alltifrån några hundratal meter till 500 km långa, och höjden kan variera från 1 till 100 m. De består av grus- och sandlager som är vattensorterade.

Det grovkorniga material som rullstensåsarna består av gör att vattnet lätt tränger igenom, och det gör i sin tur att rullstensåsen har en väldränerad yta och de djupare delarna i dalen fungerar som vattenmagasin. Så en brunn i en rullstensås kan generera mycket vatten. Man kan också utvinna dricksvatten från en rullstensås. Gruset och sanden i åsarna är en naturresurs som är nyttig när man bygger vägar och grunden till t.ex. husbyggen. Numera finns restriktioner på hur mycket av rullstensåsarna man får använda, eftersom åsarna annars kan försvinna.